Tävlingen i Anbey!
Jag tänkte jag skulle skriva om tävlingen i Anbey igår..
Och jag börjar väl från början..
Vi kom fram till Aneby strax innan halv nio. Syrran skulle hoppa den första klassen och då ville jag ju självklart vara med och titta, så därför åkte vi så tidigt.
Rozzo VÄGRADE att stå stilla i transporten, han höll på att riva den ungefär, bara för att Calippo lastades ut ur transporten bredvid.
Och av säkerhetsskäl så lastade jag ut Rozzo så att han inte skulle fastna eller gå över/under bommen.
Och det var en minst sagt jobbig häst att hantera igår. Han gick runt och runt och vägrade att stå stilla någon gång. Han gnäggade som sjutton efter Calippo när han var på framridningen/framhoppningen och inne på banan.
Helt sjukt. Han stirrade runt i små volter runt mig och man kunde verkligen tro att det var en treåring jag höll i.
Som pricken över i:et så satte han sin ena framhov på min lilla fot utan att bry sig speciellt mycket.
Det gjorde lite lagom ont vill jag lova.
Hur som helst så gick jag tillbaka till transporten. med smärta i min arm för jag fått hålla i honom så hårt..
Jag satte på alla grejer och hoppade upp, för varken jag eller pappa orkade hålla honom.. Så ja, ni förstår säkert hur stirrig han var.
I alla fall så red jag fram till första klassen och han kändes ganska fin faktiskt. Lite hård i munnen, men kontrollerbar. Det blev bara ett fåtal tendenser till bocksprång.. ;)
Första klassen som var 1m, gick bra. Jag hade som mål att göra en bra runda och det lyckades vi med.
Han kändes superfräsch över hindrena! På hinder nummer 6 som var intill staketet och delar av publiken så skyggade han till precis i upphoppet vilket gjorde att han drog sig så mycekt åt höger så jag rev bomstödet.. lite småsurt då han kändes fin annars. Men vi avslutade med två jättefina språng så jag var helt klart nöjd med första rundan!
Andra rundan var ett par timmar senare. Då var det en 110 cm hoppning.
En lång bana med totalt 16 språng (med omhoppning). Ganska mycket för att vara en lokal tävling.
Jag fick ett bra flyt i banan och hade en bra och stabil galopp genom hela rundan. Kombinationen var på två galoppsprång och det blev lite trång till b-hindret eftersom jag tvingades trycka av honom lite för stort på a-hindret. Men Rozzo löste situationen på ett mycket bra sätt!
I omhoppningen hade jag tänkt att ta en lite större väg när jag skulle vända upp till kombinationen som var första i omhoppningen. Men tävlingsmänniskan i mig vaknade till ordentligt efter sista hindret i grundomgången så jag bara körde på och satsade för en blågul. Såg nämligen ingen anledning att inte göra det när han var SÅ fin :)
Jag vände så snävt jag kunde och hade en galopp som var lite över tempo.. När jag hade två hinder kvar så kände jag hur stackars Rozzo fick mjölksyra, men han kämpade på som sjutton och vi fick till två riktigt bra svängar till de sista hindrena.
När vi gick i mål så var vi nya ledare i klassen :)
Det höll sig hela vägen genom startfältet. Det var en tjej till som red på exakt samma tid, så det slutade med att vi blev delade ettor :)
Jag trodde faktiskt att det var en dröm allting. Eller ett konstigt skämt.
Jag var faktiskt lite rörd när jag kom ut från prisutdelningen och insåg att jag för fyra månader sen aldrig trott att jag skulle få sitta på Rozzo igen. Och nu traskade vi ut från banan med en blågul rosett i vår "comeback" efter ett år från tävlingsbanan.
Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt utan att det blir för blödigt.
Men ni som känner mig vet hur mycket min häst betyder för mig. Han är mitt ALLT! Och att få känna denna lyckan efter en sån tuff vinter är obeskrivligt.
Det var en riktigt skön start på denna tävlingssäsongen och jag kommer suga på den här karamellen ett tag, för man vet ju aldrig när det går såhär bra igen :)
Vi vet ju alla att det kan svänga fort i hästvärlden..
Jag tänkte i alla fall bjuda er på massa bilder från gårdagen i ett separat inlägg..
Och TACK till det härliga stödet jag fick från vänner, pojkvän och familj igår :) <3
KRAMAR en LYCKLIG Carro!
Och jag börjar väl från början..
Vi kom fram till Aneby strax innan halv nio. Syrran skulle hoppa den första klassen och då ville jag ju självklart vara med och titta, så därför åkte vi så tidigt.
Rozzo VÄGRADE att stå stilla i transporten, han höll på att riva den ungefär, bara för att Calippo lastades ut ur transporten bredvid.
Och av säkerhetsskäl så lastade jag ut Rozzo så att han inte skulle fastna eller gå över/under bommen.
Och det var en minst sagt jobbig häst att hantera igår. Han gick runt och runt och vägrade att stå stilla någon gång. Han gnäggade som sjutton efter Calippo när han var på framridningen/framhoppningen och inne på banan.
Helt sjukt. Han stirrade runt i små volter runt mig och man kunde verkligen tro att det var en treåring jag höll i.
Som pricken över i:et så satte han sin ena framhov på min lilla fot utan att bry sig speciellt mycket.
Det gjorde lite lagom ont vill jag lova.
Hur som helst så gick jag tillbaka till transporten. med smärta i min arm för jag fått hålla i honom så hårt..
Jag satte på alla grejer och hoppade upp, för varken jag eller pappa orkade hålla honom.. Så ja, ni förstår säkert hur stirrig han var.
I alla fall så red jag fram till första klassen och han kändes ganska fin faktiskt. Lite hård i munnen, men kontrollerbar. Det blev bara ett fåtal tendenser till bocksprång.. ;)
Första klassen som var 1m, gick bra. Jag hade som mål att göra en bra runda och det lyckades vi med.
Han kändes superfräsch över hindrena! På hinder nummer 6 som var intill staketet och delar av publiken så skyggade han till precis i upphoppet vilket gjorde att han drog sig så mycekt åt höger så jag rev bomstödet.. lite småsurt då han kändes fin annars. Men vi avslutade med två jättefina språng så jag var helt klart nöjd med första rundan!
Andra rundan var ett par timmar senare. Då var det en 110 cm hoppning.
En lång bana med totalt 16 språng (med omhoppning). Ganska mycket för att vara en lokal tävling.
Jag fick ett bra flyt i banan och hade en bra och stabil galopp genom hela rundan. Kombinationen var på två galoppsprång och det blev lite trång till b-hindret eftersom jag tvingades trycka av honom lite för stort på a-hindret. Men Rozzo löste situationen på ett mycket bra sätt!
I omhoppningen hade jag tänkt att ta en lite större väg när jag skulle vända upp till kombinationen som var första i omhoppningen. Men tävlingsmänniskan i mig vaknade till ordentligt efter sista hindret i grundomgången så jag bara körde på och satsade för en blågul. Såg nämligen ingen anledning att inte göra det när han var SÅ fin :)
Jag vände så snävt jag kunde och hade en galopp som var lite över tempo.. När jag hade två hinder kvar så kände jag hur stackars Rozzo fick mjölksyra, men han kämpade på som sjutton och vi fick till två riktigt bra svängar till de sista hindrena.
När vi gick i mål så var vi nya ledare i klassen :)
Det höll sig hela vägen genom startfältet. Det var en tjej till som red på exakt samma tid, så det slutade med att vi blev delade ettor :)
Jag trodde faktiskt att det var en dröm allting. Eller ett konstigt skämt.
Jag var faktiskt lite rörd när jag kom ut från prisutdelningen och insåg att jag för fyra månader sen aldrig trott att jag skulle få sitta på Rozzo igen. Och nu traskade vi ut från banan med en blågul rosett i vår "comeback" efter ett år från tävlingsbanan.
Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt utan att det blir för blödigt.
Men ni som känner mig vet hur mycket min häst betyder för mig. Han är mitt ALLT! Och att få känna denna lyckan efter en sån tuff vinter är obeskrivligt.
Det var en riktigt skön start på denna tävlingssäsongen och jag kommer suga på den här karamellen ett tag, för man vet ju aldrig när det går såhär bra igen :)
Vi vet ju alla att det kan svänga fort i hästvärlden..
Jag tänkte i alla fall bjuda er på massa bilder från gårdagen i ett separat inlägg..
Och TACK till det härliga stödet jag fick från vänner, pojkvän och familj igår :) <3
KRAMAR en LYCKLIG Carro!
Kommentarer
Trackback