Någonstans på vägen här i livet har jag tappat mitt självförtroende helt den sista tiden.
Jag vet egentligen inte varför.
Jag är liksom nöjd med vad jag har i livet med vänner,familj, en underbar häst, hockeyn, lägenhet och ett jobb.
Jag tycker om att leva ensam (singel) och hela den biten.
Men sista tiden har bara känts lite konstig. Jag känner mig missnöjd med mig själv.
Jag känner mig ful och oduglig helt enkelt. Vågar inte ta för mig även om jag vet att det är något jag vill väldigt mycket. Jag bara fegar ur och hoppas bara på att allt ska hända ändå.

Jag hoppas att jag hittar tillbaka lite grann till hur livet var förr, när jag faktiskt kunde titta mig i spegeln och säga till mig själv att: "Du skrämmer ingen om du går ut såhär".

"Gräset är bara grönare på andra sidan om man glömmer vattna hos sig själv"