Väl valda ord i rubriken tycker jag!

Ingen har ju missat att det är ungefär 368 miljarders miljader centimer snö ute! Här i stan har det kommit riktigt mycket under natten och hela dagen idag, men ÄNDÅ är det sommarvägar, jämfört med hur vi har det ute i stallet.
Jag tänkte nämligen vara så jäkla vänlig att berätta om min HEMSKA dag igår när jag trodde att jag på riktigt aldrig mer skulle komma hem.

Strax innan kl 13 började vansinnesfärden mot Habo.
Det var ISgata när jag kommit upp för Göteborgsbacken och sen hela vägen till stallet, men det flöt ändå på ganska bra.
När jag sedan svängde in på den sista vägen in mot stallet så började allt.
Det blåste storm och snöade som sjutton. Mellan de öppna fälten fanns det inte en jävla chans i världen att se vägen. Jag tänkte att jag provar väl att köra igenom snövallarna som i början var kanske 30 cm.. Bilen slirade åt alla håll och kanter men trots att jag var livrädd så klarade jag mig igenom det.
Sen kommer nästa problem.

När jag precis kört förbi Åtorp och kanske 200m till så blir allt vitt. och då menar jag verkligen allt.
Jag ser stallet på långt håll, men någon väg att åka på fanns inte på världskartan.
Jag körde några få meter över ett krön, men insåg att jag inte skulle komma förbi. Så jag blir ståendes mitt emellan två snövallar på blankis.
Där står jag och funderar på hur sjutton jag ska ta mig vidare.
Sen kör det förbi en MEGA STOR Jeep som tänkte testa i fall han kom upp. Såg lite farligt ut när han gasade på, men det höll ungefär 100m, sen kör han fast. Så tur att jag är en smart blondin som inte provade att köra.

Med hjärtat i halsgropen så börjar jag backa tillbaka i uppförsbacke genom snövallar där jag inte har en aning om vart vägen är.
Men på något jäkla vänster så lyckas jag ta mig tillbaka till Åtorp och parkera där.
Sen får jag GÅ till stallet. Det är ca 1 km. Inte så långt egentligen. Men med ett X-antal lager kläder och snö upp till midjan och gympaskor på fötterna så blev det ganska jobbigt. Jag svor och var förbannad! Men upp till stallet kom jag tillslut helt genomsvett.
Skönt och vara framme tänkte jag.. MEN då har dörrarna typ snöat igen, så jag måste gräva fram handtaget och kämpa mig in.
Väl inne i stallet fixade jag iordning till 3 hästar innan jag begav mig hemåt igen (innan det blev mörkt).
Jag gick kilometern tillbaka till bilen. De hade plogat (höll på att ploga) så jag tänkte ju att det skulle bli ganska smidigt. Men just när traktorn håller på att ploga och jag ska gå förbi så börjar han slira och vägen blir alldels för smal för att kunna gå förbi traktorn. Då tänkte ju jag att jag får gå i snödrivan på fältet precis bredvid.
Bra drag Carro! Jag ramlar ner på fältet och blir fast i snön. Jag har snö upp till brösten och när jag försökte kravla mig upp så sjönk jag bara ner igen. Efter att ha fått kämpa rejält så kom jag upp, vit som en snögubbe, och kunde fortsätta min promenad (skridskoåkning) till bilen.

Bilen stod kvar på parkeringen, totalt insnöad. Så efter att ha sladdat som en volvoraggare i sin fula volvo, så kom jag ut från parkeringen.
Direkt efter så kommer den värsta backen av alla på den där vägen. Speciellt om man ska uppför.
Men bilen var snäll mot mig och tog oss upp. Jag var sååå lättad..
Men kort därefter, säg 100m längre bort så ligger det en gran över vägen som har vält.
Och eftersom det fortfarande var uppförslutning på vägen så hade jag ju inte så mycket annat val än att gasa. Jag gasade på och körde rakt över granen. Visserligen i toppen, där stammen inte är så tjock, men det var ju grenar och annan skit där med.
Men jag kom över och resten av hemresan gick väääldigt långsamt, MEN JAG KOM HEM OSKADD. Bilen mår kanon, även om den fick åka över granar och diverse annan skit som låg i vägen.

När jag kommit ut på stora vägen ringer min syster. Då kunde jag ändå slappna av lite efter att ha klarat den värsta biten. Så jag börjar lipa!
Alltså det låter ju hur töntigt som helst, men jag var verkligen livrädd. Jag var ju helt själv, och var livrädd för att något skulle hända.
Jag hatar verkligen det här vädret. Snön kan vara härlig ibland, men inte när det är snöstorm!
Tacka Gud för att jag överlevde denna gårdag.
När jag kom hem unnade jag mig en delicatoboll, för det tyckte jag att jag var värd =)

Storyn kanske inte låter så hemsk, men hade ni varit mig i den sitsen hade ni också tyckt det vart obehgaligt.




Vart tog vägen, vägen??