Ibland sitter jag och funderar över livet.
Och titt som tätt så händer det att jag funderar över hur mycket man egentligen värdesätter personer i sin omgivning och allt de gör för en.
Och visar man egentligen tillräckligt mycket tacksamhet?
När pappa låg inne på akuten under midsommar så fick jag obehagliga tankar. Nu var det visserligen inte livshotande, men man får sig allt en tankeställare. Att allt kan förändras på bara en sekund.
Liv går aldrig att ersätta, så därför bör man, tycker jag, visa hur lycklig man faktiskt är som har folk som bryr sig om en och älskar en.

- Jag älskar min familj. Det är det bästa jag har. Det är förmodligen det bästa alla har, innerst inne.

- Jag älskar mina vänner. Fantastiska människor som ställer upp och ser till att man har väldigt roligt tillsammans.
-Jag älskar min häst. Jag älskar min förra häst ännu mer. Och jag är så glad att jag fått chansen att hålla på med något jag älskar trots att det är en dyr hobby och tar otroligt mycket tid.

- Jag älskar att ha ett jobb så jag har möjlighet att bo själv och kunna hitta på en massa roliga saker.

- Jag älskar livet helt enkelt. 

Jag är så otroligt tacksam för att jag har så fina människor omkring mig som gör livet värt att leva!
Även om jag tycker att jag blivit bättre på det, så ska jag bli ännu bättre på att visa tacksamhet och uppskattning för de saker jag har i livet.

Utan alla er så är jag inget. Glöm inte det!

Jag älskar er! <3