Min första kärlek fann jag när jag var 16 år.
Vissa tror säkert att det inte är riktig kärlek när man är så ung, men jag var kär, riktigt kär..
Så jag räknar detta som min första kärlek.
Det var på sätt och vis via hockeyn som allt startade.
Hans första intryck av mig var att jag hade en fin rumpa, och mitt första intryck av honom var att han var en jävla idiot.
Konstig kombination som på nåt vänster gick ihop tillslut.
Ganska så snabbt efter vi träffats så blev vi tillsammans och hade det faktiskt ganska bra. Jag får väl erkänna att jag var en toffel, men har nu i efterhand insett att toffla inte är min grej.
Vi var tillsammans i exakt 10 månader och 5 dagar innan det tog slut. Dessvärre blev det ett ganska tråkigt slut och redan efter två veckor skaffade han en ny tjej.

I dagens läge har vi ingen kontakt och har inte haft det sen det tog slut. Händer väl att man hälsar på varandra om man stöter ihop, men mer än så är det inte.

Har nog inte så mycket annat att tillägga om just det här. Det var ju lite skillnad förr, när man levde på studiebidraget, hade inte körkort eller bil osv.. Man var ju ganska begränsad om att göra saker tillsammans..