Jag har inte haft någon större lust att blogga de senaste dagarna.
Det har hänt något fruktansvärt. Något som är så orättvist det bara kan bli. Vi i familjen (framförallt min älskade syster) är de som förtjänar det här minst! Det var inte längesen Ceres gick bort och när vi precis börjat komma på fötter igen så kommer nästa bakslag!

Ibland hatar jag livet och all jävla orättvisa. Vad har vi gjort för att förtjäna det här? Jag kan inte begripa det!
Vi är så himla ledsna just nu och livet känns ganska hopplöst.

För er som inte är djurvänner så förstår ni inte hur det här känns. Men jag kan göra en enkel jämförelse.
Att förlora en häst för oss, är samma sak som att ni förlorar er allra bästa vän.
Ni har barn - Vi har häst. Samma sak!
Kärleken till hästarna är obeskrivlig. Det är det vi lever för, det är det vi spenderar pengarna och tiden på.

Vila I Frid Älskade älskade Hajnal <3
Vi älskar dig, och saknar dig. Ta hand om Ceres däruppe. Vi ses så småningom <3


All kärlek och alla tankar till min syster <3

Ska tillägga att jag är evigt tacksam för att min syster klarade sig! Det måste varit ödet som gjorde att du klarade dig! Älskar dig<3