Nu har jag lyckats smälta den gångna säsongen någorlunda.
Vi vann ett silver. Så enkelt är det.

Detta var en säsong som inte studsade Hv:s väg någon gång egentligen.
Det har gått upp och ner, från att legat i toppen av tabellen till att ligga ett fåtal poäng från kvalplats.
Det har varit både bra och dåliga matcher genom hela säsongen och vi har haft otur med skador och annat.

När 55 omgångar var spelade så hamnade vi på en fjärdeplats. Kanske inte den placering man hade hoppats på men vi var i alla fall bland de 4 bästa.
Spelade en kvartsfinal mot Timrå där vi låg under med 3-1 i matcher men lyckades vinn 3 raka och därmed spela semifinal mot Frölunda. Man kan ju verkligen säga att Hv var illa ute i kvarten, så det var väl inte många som trodde att HV skulle ta sig vidare till en semifinal.
Man mötte alltså Frölunda, och låg under med 2-1 i matcher då det även väntade 2 raka matcher i göteborg.
Hv tog fram viljan och HV-hjärtat och lyckades vinna båda matcherna i GBG för att sedan två dagar senare säkra en finalplats för andra året i rad.
Jag trodde faktiskt inte själv på att Hv skulle ta sig dit. Men det gjorde dom.
Och även om det var så jäävla surt att de förlorade finalen så kan man inte säga annat än att Färjestad var bättre och de var på så vis värdiga vinnare.
Jag har aldrig varit med om att Hv förlorat en final eftersom de inte har gjort det, men det kändes ändå inte så jäkla hårt, för det Hv ändå har presterat detta året, ska de ha en stor eloge för.
Jag är stolt över dem och jag uttrycker mig som en del andra gör. "Vi förlorade inte ett guld, vi VANN ett silver".

Jag kan inte annat än tacka Hv för denna säsongen, och framfröallt alla underbara människor i klacken som gjort matcherna och alla bortaresor faktastiskt roliga.
Jag kommer sakna er fram till nästa säsong drar igång.
På återseende, kära vänner!!

Hv71 -  i med och motvind !!



Go Lance Go !!