Ibland så bara vänder sig allt det underbara och det glada till något som man börjar grubbla över, fundera på, och tillslut inser man att ens hjärta kanske trots allt är lite krossat. Eller i alla fall så kan man lätt inbilda sig det.
Och det är lite det som jag har gjort nu.

Jag tycker om honom väldigt mycket, kanske lite för mycket.
Men man kan inte styra över någon annans hjärta. Man ska göra det man känner är rätt för sig själv även om det sårar någon annan. Jag skulle aldrig kunna tvinga någon eller försöka övertala någon att göra ett val som den personen inte är 100% säker på.
Vill man ta upp något förflutet och försöka satsa på det en gång till, så visst. Känns det rätt är det självklart att man ska göra det.
Får jag dock säga vad jag tycker om den saken efter egen erfarenhet så måste man någon gång kunna lämna sitt förflutna och gå vidare. Livet har så mycket mer att erbjuda.

Men det är en verklighet vi lever i. En verklighet som sårar oss människor, en verklighet som kan få oss att leva i en dröm, en verklighet som kan släcka en låga innan den knappt börjat brinna.
verkligheten är livets sanning. Och sanningen är inte alltid den vi vill höra eller veta av. Men återigen. vi lever inte i en dröm, utan det är verkligheten som talar.

Jag tycker om dig och vill fortsätta träffa dig... - om du vill..