Idag har jag varit uppe i stallet och hjälpt till på en tävling..
Och det är egentligen inte förrän man står vid sidan av som man förstår hur mycke man saknar tävlandet.

just den där känslan av att få tävla..
Det är bara DU och hästen inne på banan och ingen annan kan påverka det ni gör och man kan aldrig veta hur resultatet kommer att bli. Minsta lilla fel och man är borta. Det är en sån jäkla utmaning..
Och att stå utanför banan precis innan man ska in och hoppa och verkligen känna hur laddad man är och hur jäkla gärna man vill prestera, det är häftigt.
Man lever i en annan värld under ett par minuter. En värld där bara du och hästen existerar.
Jag vet liksom inga ord som kan förklara känslan men ni som tävlar själva vet hur det är..

Ponny-tiden har varit den bästa i mitt liv. jag önskar att man kunde stanna i åldern ett tag för att få göra det man älskar mest.