Jag vet inte riktigt vart jag är nuförtiden.
Tankarna är spridda. Vet inte om jag ska skratta eller gråta?
Ibland känns det som om man är ensam i hela jävla världen. Inte en jävel bryr sig.
Men jag vet att det inte är så. Men tanken och känslan finns där ändå och den skrämmer ibland.

Ibland önskar man bara att allt vore så mycket lättare.